”Att misshandla folk blir till en vana”
I sina mardrömmar hör Mustafa än idag skriken från dem som han har slagit blodiga.
– Första gången hade jag ångest. Sen blev det lättare. Du hamnar i en ond cirkel, det blir en vana, säger han.
Hundralappar blev till tusenlappar när Mustafa och en kompis går ifrån cykel- och mopedstölder till att göra inbrott.
En natt är han inne i ett hus. Det är kolsvart. En man uppenbarar sig bakom honom.
”Vad gör du här”? frågar han.
Mustafa blir plötsligt fåordig.
– Mannen skulle absolut inte få vara vaken. Vad vi gjorde kan jag inte säga. Men han överlevde.
Klockor, ringar, smycken, tv-apparater.
Allt av värde går att sälja i Malmö. Loppisar, vanliga butiker, privatpersoner. Kunderna är många.
Så småningom gör de inbrott på beställning.
Ibland är det vanliga familjer som säger vad de vill ha och i vilket hus det finns.
”Om han skulle gå till polisen fanns inga bevis”
Det är lättförtjänta pengar, risken att åka fast är mindre när man bryter sig in hos någon beställaren känner.
Tills det en dag går snett.
Stöldgodset levereras, men betalningen på 20 000 uteblir.
Efter mycket tjafs säger beställaren att Mustafa och hans vän aldrig kommer att få sina pengar.
Då ber han en äldre kusin, som är med i ett gäng, om hjälp.
Kusinen sätter sig mittemot mannen som är skyldig Mustafa pengar. Han plockar fram 20 000 kronor och ger dem till Mustafa.
”Jag betalar din skuld till honom, nu är du skyldig mig 200 000” säger han till mannen.
– Min första tanke var ”äntligen fick jag mina pengar”. Andra tanken som slog mig var: ”gud, vad lätt vi hade kunnat tjäna dessa pengar själva?”
Han bytte ”bransch”, som han säger.
Han misshandlar folk mot betalning, det kan handla om banala saker som att någon hade skrivit till någon annans fru.
Ibland tar han och kompisen påhugg på olika arbetsplatser. De gör sig omöjliga för att arbetsgivaren inte ska vilja betala lönen. Sedan händer det att fordon ”försvinner” som arbetsgivaren får betala för.
– Om han skulle gå till polisen fanns inga andra bevis än att vi inte hade fått våra löner.
För sin mor ljuger han att pengarna kommer från tipsvinster, bilarna är kompisars.
– Hon måste ha undrat. Men jag tror att hon var upptagen i sin egen mörka cirkel.
Han ser till att ha en laglig inkomst vid sidan om. En bil köper han på kredit, så att föräldrarna inte ska fråga för mycket. Men den kan han snabbt betala av kontant.
Tiotusentals kronor spenderas på resor. Han står oftast för notan under krogbesöken. Men fördelas bland kompisar som betalar.
– Jag hade oftast bara en femhundring på mig. Jag ville undvika onödig uppmärksamhet.
Hade det varit annorlunda om han fötts i en annan del av Sverige, undrar jag. Om han haft andra kompisar än såna som han själv, som växte upp på gatorna medan papporna söp och spelade bort familjens pengar.
– Svårt att säga. Jag har släktingar som har bott högre upp i Sverige som har suttit i fängelse på grund av vapen, narkotika, utpressning.
Våren och sommaren 2016 är jag föräldraledig med min dotter.
Under långa barnvagnspromenader blir det än mer påtagligt att Malmö egentligen är två, kanske tre städer.
En dag går jag till City Gross i Rosengård för att köpa lammlägg och de enda vita svenskar jag ser i området på vägen till mataffären är renhållningsarbetare.
På Möllevångstorget behöver man inte leta länge för att hitta stereotypa representanter för en urban smältdegel. Skäggiga kulturarbetare med sesambröd under armen är ett lika självklart inslag i gatubilden som äldre damer med slöja och Blendrökande vit arbetarklass.
Vid havet ligger Zlatans gamla hus och Västra hamnen – en gång i tiden varvsområde, med nybyggda bostadshus av stål och glas med Turning Torso som symbol för det nya Malmö. I gamla varsvbyggnader finns nu 400 företag. Entreprenörer inom media och it och jättar som Mercedes Benz, IBM och Telia Sonera. Där finns jobb för den med rätt utbildning.
